Förlossningsberättelse
Det började med att slemm proppen gick på söndagen den 11 december, jag började sippra vatten så ringde förlossningen och dom bad mig att komma in, men bebisen hade då inte åkt ner och fastanat riktigt med huvudet än så fick åka hem igen och komma tillbaka om något hände. Dagarna gick och på Onsdag morgon klockan 7.30 gick vattnet, fattade först inte att det var vattnet utan trodde jag kissade ner mig i ömnen men de gjorde jag ju inte eftersom det aldrig slutade rinna hahaa.. Sprang upp till Gunilla och sa attg detg var dags, ringde Roger och den stackarn som låg på sjukhus då fick ju panik och blev jätte nervös. Efter 1 timma ungefär 8.30 satte värkarna igång och kraftiga var dom redan ifrån början. Gick runt och lunka hemma men till slut pallade jag inte mer och ville egentligen bara mörda någon!
Va inne på NÄL vid 9.50 tiden men fick ju självklart stå och vänta i väntrummet tills en barnmorska kom och hämtade mig och visade mig till mitt rum.
Gick runt med det där jädra gåbordet men ville egentligen bara skicka ut det igenom förnstret så stod och huka mig över ett bord istället. Efter en stund kom en barnmorska in och gav mig en värmekudde och lustgasen. Hade ställt fram fotöljen vid sängen så jag kunde sitta där och suga i mig gasen som gjorde mig alldeles kokko i skallen.. Vid 12.30 ungeför kom Roger in till mig med färdtjänst och sen stannade hela tiden. Efter denna stund hade jag ingen som helst tidsuppfattningen men vet att den barnmorska kom in och könde hur öppen jag var och då var det bara 3 centimeter efter flera timmar så dom satte dropp på mig för att skynda på öppnings skedet.. Efter en timma kanske kom dom in igen och då hade jag öppnat mig till 4 cm, sa till barnmorskan att jag ville ha ryggmärgsbedövning så hon ringde narkosen, det kom en kvinna för att sätta den på mig men den hjälpte aldrig, smärtorna tog över och jag fatta inte? Den skulle ju funka så bra? Barnmorskan ringde narkosen igen och denna gången kom det en man, han var ju 10 gånger duktigare än kvinnan vill jag lova... Smärtan i magen började avta efter 15-20 minuter så kunde iaf slappna av lite och prata normalt med Roger och Gunilla. Barnmorskan kom in och kände igen och då var jag redan öppen 7 cm så nu började det hända saker. Enligt Roger hade jag sagt flera gånger -"Nej, nu orkar jag inte mer. Kan vi inte åka hem, jag vill hem".. Hahaa man snackar så mycket när man e helt borta! Runt 22.00 kom barnmorskan in igen och då var jag helt öppen. Började känna att krystvärkarna drog igång och jag har nog aldrig tryckt så mycket i hela mitt liv. Dra mig baklänges. Nyponsoppa drack jag i massor också för att kunna hålla energin uppe!Stod först på knö men nej ungen ville inte ut, bytte till liggande men då ville jag bara sparka hon som stod framför mig så sidan fick det bli istället. Efter att huvudet hade fastnat så var det bara 2 krystvärkar till och Ella våran lilla fina tjej var ute! Jag fick upp henne på bröstet direkt och navelsträngen klipptes, vi låg där i sängen jag kollade på Roger som jag såg satt och grät av glädje medan han kramade Gunilla. Det bara flödade lycka och kärlek inne i förlossningssalen och smärtan var som bortblåst, den fanns inte kvar. Efter typ 2 timmar kom dom in med fika till oss och sen var det dags att sova en stund. somnade la typ 3 och vaknade klockan 7, blev inte mycket sömn och stackars roger hade vaknat för minsta lilla ljud hon hade gjort.
Så klockan 22.54 var våran lilla älskling ute! Hon vägde 3865g och var 53cm lång.
Ella Louice Svanberg <3
